Återvinning av plast - forskningen visar på klimatnyttan

I det följande sammanfattas resultat från ett antal forskningsrapporter där återvinning jämförs med tillverkning från jungfruligt material och med andra avfallsbehandlingsmetoder. Rapporterna har genomförts av CIT Ekologik (Chalmers Industriteknik), Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier vid KTH samt av Danmarks Tekniska Universitet (DTU) på uppdrag av den brittiska organisationen WRAP (The Waste&Resources Action Programme). Rapporterna innehåller i sin tur resultaten av ett stort antal livscykelanalyser somhar genomförts i Sverige och i andra europeiska länder samt i USAoch Australien. Trots att olika antagande görs avseende energikällor, transportavstånd mm, visar rapporterna med påfallande stor samstämmighet att återvinning har en mycket stor potential att minska utsläppen av växthusgaser. De rapporter och studier som sammanfattas här har genomförts under perioden 2000 – 2006. Resultaten bedöms fortfarande vara relevanta för de förutsättningar som gäller idag.

WRAP: Environmental benefits of recycling.

The Waste &Resources Action Programme (WRAP), som skapades som en del av den brittiska regeringens avfallsstrategi, presenterade hösten 2006 en rapport som uppges vara den hittills mest omfattande internationella genomgången av livscykelanalyser som genomförts inom återvinningsområdet. I rapporten studeras 55 livscykelanalyser, med totalt 200 olika scenarier, som genomförts i ett tiotal europeiska länder, däribland Sverige, USA och Australien. Danmarks Tekniska Universitet genomförde studien på uppdrag av WRAP. I rapporten konstateras att resultaten tydligt visar att återvinning medför lägre utsläpp av växthusgaser än andra avfallsbehandlingsmetoder. De kvantitativa resultaten avseende minskade utsläpp av växthusgaser översätts också till brittiska förhållanden. Med nuvarande återvinningsgrad, konstateras att brittiska utsläpp av växthusgaser är 10 – 15 miljoner ton lägre per år, jämfört med om de återvunna materialen i stället hade gått till förbränning med energiutvinning eller lagts på deponi. Vid en jämförelse mellan återvinning och förbränning beräknas den genomsnittliga klimatnyttan för plast: 2 ton koldioxidekvivalenter per ton återvunnen plast.

CIT Ekologik: Återvinning av plast – en översiktlig analys.

CIT Ekologik (Chalmers Industriteknik) genomförde 2004 en analys av miljödata avseende återvinning av plast (HDPE)28. I studien jämförs energianvändning och utsläpp av växthusgaser vid direkt förbränning av plastförpackningar med ett scenario där förpackningen först återvinns en gång och sedan går till förbränning. Resultatet visar att utsläppen av växthusgaser blir cirka 1,5 - 1,8 ton lägre per ton plast i fallet där plasten återvinns en gång innan det går till förbränning. Den lägre siffran motsvarar en verkningsgrad för återvinningen på 53 procent och den högre en verkningsgrad på 75 procent. För tillverkning från jungfrulig råvara omfattas samtliga processer och transporter, från uttag av råolja till tillverkning av en förpackning. För tillverkning från återvunnet material omfattas transportarbete för insamling av förpackningar, alla processer hos återvinnaren samt tillverkning av ny förpackning. Utsläpp från elproduktion har tagits med i beräkningen och baseras på genomsnittlig svensk el.

FMS/KTH: Robusta och flexibla strategier för utnyttjande av energi ur avfall.

Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier (FMS) vid KTH presenterade 2005 rapporten "Robusta och flexibla strategier för utnyttjande av energi ur avfall". I rapporten sammanfattas resultaten från ett flerårigt projekt somfinansierats av Energimyndigheten där energiutnyttjande ur avfall studerats. Rapportens samlade slutsats är att en ökad materialåtervinning av exempelvis plast, papper, metaller och glas leder till väsentligt minskade utsläpp av växthusgaser.